HOLA!

Tänk vad en vecka i España kan göra.



Innan






Efter

Jag alskar restresor!

Gubben och jag stack ivag ner till solen. Man kan nog kalla det for stundens ingivelse, hann knappt packa.
Men vad gor val det. Man behover inte sa mycket nar det ar over 20 grader sa har sent pa kvallen:-)

Jag hoppas ni har det riktigt kallt och snoigt så tar jag med mig lite sol och varme nar jag kommer hem om nagra dagar.

Tjosvejsan pa er! Nu tjatar gubben pa mig. Vi ska ut och njuta av den ljumma kvallen. Sitta med en kall ol nere vid stranden...

Fryser ni sa ni?? :-)

Jag vill inte vara med

Jag har läst mycket skräp på nätet de senaste veckorna. Det här vill jag inte delta i så jag tog bort mina blogglistor. De jag gillar vet om det och de andra behöver inte veta.
Elände och bråk finns det gott om i världen och jag väljer att hålla mig borta från det här. Så jag tar bort inlägg som handlar om skräpet. Jag tror inte att de behöver mig för att sabba för varandra.

Så nu går vi över till gladare tider! Grodtider i Gaggböle:-)

Diplom för fabulösa grodor

Gubben och papegojan

Gubben har varit krasslig ett tag. Snorig, gnällig och sur.
Efter en konsultation med Dr.med.kand.fil.yoghurt. Maja Gräddnos var diagnosen klar. Papegojinfluensan har invaderat vårat annars så djurfria hem. Om man bortser från några silverfiskar och dammråttor.
Hur får man papegojinfluensan när man inte har nån papegoja??

Visst. Gubben påstår att jag låter som en papegoja ibland(alltid) men det kan väl inte smitta???

Jaha! Se där du!
Nu blev det minsann mitt fel!

*fnular*

Hur kan jag smitta gubben med papegojinfluensan när jag inte har haft den själv?

*fnular vidare*

Gubbfan!
Jag vet minsann vem som har en papegoja!
Grannkärringen!
Nu blir det både papegojinfluensa och brutna ben!

Extra! Extra! Gaggbölenyheter!

Gäggböles zoopaddolog Waldemar von Zinkenhausen har länge påstått att det skulle finnas en okänt paddart i Gaggböle som inte synts till i övriga galaxen.
Idag hade jag turen att fånga denna mycket skygga varelse med min kamera. Min kamera är tyvärr av den gamla sorten så bilden blev inte den bästa.


Padd-varelsen heter Gaggböleates Tigeriatis Paddosis och den har nu placerat Gaggböle på den zoologiska kartan.

Let's dance

Nu är det dags igen!
Håret är upplagt på papiljotter, gurkskivor på ögonen, facemask på fejset, nya strumpbyxor, parfym bakom örat och dansskorna är nyputsade.
Foundation i precis rätt ton ligger framför mig tillsammans med mascara och en grön ögonskugga som är i samma nyans som ögonen som vilar bakom gurkan. Nu skall jag stajla mig och fixa till det som går att fixa till, sedan bär det iväg till danshaket igen.
Fötterna har fått vila hela dagen för att de skall orka med en kväll på dansgolvet och jag har funderingar på att lägga in ett stålskydd över tårna. Det finns ju klåpare därute som inte ser skillnad på golvet och mina tår.

Gubben ligger i soffan och nyser och snorar så han stannar där han är! Inget snor på dansgolvet! Där går gränsen!
Tur att gubben är av den trygga sorten som vet att käringen kommer hem och kryper ner hos honom när sista dansen dansats.

Nu skall det buggas och foxas så fötterna lyser i röda nyanser inatt!

Jag är inte lagd åt det hållet.

Idag fick jag mail från en helt okänd kvinna och hon bifogade utmanande, porriga bilder på sig själv. Hon påstår att hon försökt nå mig flera gånger och vill att vi skall ta en fika och hångla lite...
Tala om att skjuta bredvid mål! Eller snarare några mil från målet.

Jag är så nöjd med min kärlek till män. Män är perfekta varelser(så länge de inte råkat ut för en felkoppling i elskåpet förstås) och jag håller mig till dem.

Synd på en rar ärta som inte borde känna sig tvungen att maila främlingar i hopp om att få lite kärlek.

Föremålet för min kärlek kommer alltid att vara av den manliga sorten.

Att se med nya imaginära glasögon

Under de senaste tre åren har jag gått en foxtrotkurs en gång i veckan. Efterhand lär man känna de andra deltagarna och efter så lång tid som tre år känns de som bekväma, gamla skor. Man vet hur de dansar, vart de bor, vad de heter osv. De ingår på något självklart sätt i ens liv.

Igår åkte några av oss ut för att dansa. Jag kände mig mycket besviken till att börja med då jag upptäckte att många av dansrestaurangens gäster var rejält runda under fötterna. Det är inte dem man vill träffa när man går ut för att dansa för dansens skull. Så jag blev jätteglad när jag upptäckte att en av killarna från kursen var där. Jag vände nosen direkt mot honom och gick fram och bjöd upp honom. Det var underbart att få dansa med någon som kunde lite mer än dem som knappt visste vad som var mina, respektive deras fötter.

Kvällen utvecklades till något riktigt spännande.
Jag upptäckte att det fanns en mycket intressant människa inom den man som jag bara sett som en bekväm danspartner tidigare. Det var som om jag såg honom med nya glasögon.
På tal om glasögon förresten. Jag såg honom så tydligt nu att jag märkte att han hade fått nya glasögon. När jag frågade om de var nya fick jag veta att de var det. På ett ungefär. Alltså för ungefär ett år sedan. Tänk så lite man ser av de man är van med att se i en viss situation. Att se honom i en ny miljö gjorde att jag verkligen såg den man jag sett under flera års tid.

Kvällen blev lyckad med många underbara turer på dansgolvet med en man som också älskar att dansa och som dansar för dansens skull, inte för att få tafsa och dregla.
Idag var det dags för danskurs igen och idag såg jag verkligen de andra deltagarna. Jag såg att en av dem var lyckligt nykär, en annan var så blyg att det gjorde ont i mig. En tjej var helt ny för mig. Ändå hade vi gått på samma kurs under hela januari månad.
Jag såg mina bekväma, gamla vänner. Jag såg att flera av dem är spännande individer som jag längtar efter att få lära känna en gång till.

Plötsligt har jag en mycket stor vänkrets.

Tack vare mina nya imaginära glasögon som fungerar alldeles utmärkt.

En bild från våra grannar i väster.

Brukar inte gågator se lite annorlunda ut?

Undrar om det är där de går 17-maj med flaggor och hurra-rop:-)