Inlägg
Igår åkte några av oss ut för att dansa. Jag kände mig mycket besviken till att börja med då jag upptäckte att många av dansrestaurangens gäster var rejält runda under fötterna. Det är inte dem man vill träffa när man går ut för att dansa för dansens skull. Så jag blev jätteglad när jag upptäckte att en av killarna från kursen var där. Jag vände nosen direkt mot honom och gick fram och bjöd upp honom. Det var underbart att få dansa med någon som kunde lite mer än dem som knappt visste vad som var mina, respektive deras fötter.
Kväl
len utvecklades till något riktigt spännande.Jag upptäckte att det fanns en mycket intressant människa inom den man som jag bara sett som en bekväm danspartner tidigare. Det var som om jag såg honom med nya glasögon.
På tal om glasögon förresten. Jag såg honom så tydligt nu att jag märkte att han hade fått nya glasögon. När jag frågade om de var nya fick jag veta att de var det. På ett ungefär. Alltså för ungefär ett år sedan. Tänk så lite man ser av de man är van med att se i en viss situation. Att se honom i en ny miljö gjorde att jag verkligen såg den man jag sett under flera års tid.
Kvällen blev lyckad med många underbara turer på dansgolvet med en man som också älskar att dansa och som dansar för dansens skull, inte för att få tafsa och dregla.
Idag var det dags för danskurs igen och idag såg jag verkligen de andra deltagarna. Jag såg att en av dem var lyckligt nykär, en annan var så blyg att det gjorde ont i mig. En tjej var helt ny för mig. Ändå hade vi gått på samma kurs under hela januari månad.
Jag såg mina bekväma, gamla vänner. Jag såg att flera av dem är spännande individer som jag längtar efter att få lära känna en gång till.
Plötsligt har jag en mycket stor vänkrets.
Tack vare mina nya imaginära glasögon som fungerar alldeles utmärkt.
Vad trevligt det låter som du har i samband med dansen. Och vad roligt att du fick upp ögonen för den spännande människan som du dansat tidigare med.
SvaraRaderaSjälv dansar jag inte mer, då det blir för tungt för hjärtat men har tyckt att det var roligt förr.
Charlie:
SvaraRaderaVet du... det är min stora fasa. Att bli så sjuk att jag inte kan dansa. När jag dansar kan jag glömma allt som är svårt. Då finns bara dansen, musiken och danspartnern. Att sväva över golvet i armarna på någon som är bra på att dansa och föra är något av det underbaraste jag har upplevt.
Jag måste säga att jag beundrar din positivitet med tanke på din situation. Det är många som skulle må bra av att tänka till lite och sätta värde på det de har.
Ha en fin dag min vän!